Ett halvt sekel i kommunens tjänst – möt Bodil Carlsson

Kontakten med alla trevliga människor i bygden, stämningen på jobbet och utamningen att ständigt lära nytt är vad som fått Bodil Carlsson att arbeta på Hylte kommun i 46 år. Nu har hon bestämt sig för att det är dags att göra något annat och på måndag lämnar hon in nycklarna. Vi är många som önskar henne allt gott.

Året är 1974. Kommunerna Torup, Hyltebruk och Unnaryd slås samman till en kommun och i Hyltebruk har ett nytt kommunhus byggts på Storgatan. Bodil Carlsson från Yaberg har meddelats högtidligt i ett brev att hon tilldelats tjänsten som kontorist på Drätselkontoret, dagens ekonomikontor.
– Det var ett lyckokast, jag såg annonsen i tidningen och skickade in en ansökan. Jag blev så glad när jag fick brevet, det passade perfekt eftersom jag läst en kontor- och distributionsutbildning på gymnasiet. Lite nervöst var det att börja, jag kände stor respekt för de äldre damerna på kontoret men det var spännande också, berättar Bodil.

1974 arbetade ett 15-tal tjänstmän i kommunhuset mot dagens cirka 70. Kommunfullmäktige hade infört hundskatt och en avgift för sophämtning. Kundregister skulle upprättas och fakturor skickas ut. Kopieringsmaskinen vevades för hand.
– Där satt vi, arbetade flitigt och noterade att ”Avgiften är tillfullo gulden”, berättar Bodil med ett leende.

Från telefonväxel till kontaktcenter

Ett gott bemötande och en god service har alltid legat Bodil varmt om hjärtat. När det efter några år blev en tjänst ledig i kommunhusets växel bytte hon arbetsuppgifter. På den tiden var det tekniska ingen större utmaning. På skrivbordet i kommunens reception stod en telefonväxel i form av en låda med knappar som var numrerade från ett till tjugofem. För Bodil räckte det att svara ”Hylte kommun” och trycka på rätt knapp för att koppla till rätt person.
– På den tiden var arbetet enklare, jag slussade besökaren eller den som ringde vidare. Idag tar vi kommunvägledare cirka 100 samtal om dagen där vi försöker att hjälpa den som ringer direkt, oavsett ämne. Vårt mål är att inte behöva koppla vidare utan att ge en snabb service och lösa uppgiften direkt. Det vi inte vet tar vi reda på, så vi lär oss något nytt varje dag, säger Bodil Carlsson.

Idag arbetar fyra kommunvägledare i kommunens kontaktcenter. Tempot är högt och arbetsområdet brett, allt från fakturafrågor, bokning av hallar och ansökan om barnomsorg till snöskottning och krisinformation. Synen på den kommunala tjänstemannen är den samma. Arbetar du i kommunhuset förväntas du kunna svara eller stå till svars för det mesta.
– De flesta som ringer eller besöker oss är trevliga. Vi arbetar ju med sådant som påverkar folks vardag och det är klart att vi ibland möter upprörda människor men vi brukar lösa det mesta, säger Bodil.

God service och gott bemötande

Välkomsthälsningen ”Hylte kommun” – har ändrats till ”Välkommen till Hylte kommun, du talar med Bodil”.
– Det är personligare nu, roligare men också en större utmaning att arbeta som kommunvägledare. Det är så mycket vi behöver kunna, faktamässigt men också tekniskt. Det är just att jag hela tiden lärt mig nya saker som varit det bästa med jobbet, det och kontakten med alla trevliga människor, både kommuninvånare och alla kollegor. Stämingen är fantastiskt, det har aldrig varit tråkigt att åka till jobbet och att kunna hjälpa till och ge det där lilla extra, det tycker jag om.

2013 tilldelades Bodil Carlsson titeln som ”Årets tjänsteman” av Företagarna i Halland, just för hennes goda bemötande, hjälpsamma inställning och mångåriga erfarenhet av både organisationen och bygden.
– Det kom som en total överraskning, jag blev väldigt glad. Det var roligt. Det har nog varit en stor fördel i mitt yrke att vara från bygden, att se sambanden och känna folket. Det gör att jag kan lägga lite pussel och bistå även när uppgiften känns omöjlig.

Detektivarbete gav resultat

Som när en norrman knackade på i kommunens växel och bad dem att hitta säljaren till en bil han köpt på nätet. Mannen hade rest hela vägen från Norge och var i Hylte för att hämta upp bilen. Problemet var att han hade rest utan någon adress till mannen som sålt bilen och nu visste han varken ut eller in. Tanken var ju att han skulle köra bilen hem till Norge, inte tvingas gå hem. Det enda han hade var förnamnet till den som sålt bilen och att denne bodde i Unnarydstrakten. En blick på norrmannen visade att motgångarna varit många så Bodil tog ett djupt andetag, började fundera och ringa runt.
– Jag hade inte hjärta att säga att detta kanske inte är något som kommunen kan hjälpa till med. Efter flera samtal till Unnaryd lyckades jag kartlägga vem det var han köpt bilen av, jag lyckades också få fatt i säljarens mor och så småningom säljaren själv på hans arbetsplats. Sen försåg vi norrmannen med en busstidtabell till Unnaryd och han gav sig av, nöjd och glad:
– De her hvor ju kjempegreit. Nå har jeg spart skoene mine, minns Bodil att mannen sa.

Nya tider

Nu väntar en ny era i livet när dagen styrs av egna önskemål. Även om Bodil kommer att hoppa in på kontaktcenter vid behov blir vardagen en annan. Hemma på gården finns maken Rolf, hunden Vilda samt barn och barnbarn på nära håll. Vi frågar Bodil vad hon ska göra sin första dag som pensionär.
– Vet du, jag tror att jag börjar med sovmorgon, sen får vi se. Det tar nog tid att ställa om men jag tänker att jag lär mig nog det också.